Fredrik

Det här inlägget är tillägnat bara till dig. Min älskade lillasyster, jag saknar dig. Du är en ljuspunkt i mitt liv som jag aldrig kommer att glömma eller göra mig av med.
Det var så länge sen jag såg dig nu. Jag tänker på dig varje dag som går i mitt liv. Jag undrar hur du har det där borta. Du är så långt ifrån mig.

Jag kommer ihåg allt som du och jag har gjort tillsammans. Hur du ville att jag skulle hjälpa dig med läxorna, hur du ringde mig och bad mig köpa med mig godis till dig eller hur du ville att jag skulle hålla dig i handen när det var mörkt ute.

Vi har haft så roligt tillsammans, jag kan bara inte förstå hur jag lever mitt liv utan dig här bredvid mig. Du betyder verkligen så mycket för mig, jag hoppas du vet det. Du är något av det finaste och sötaste som någonsin skapats här på denna jord.

Jag kommer ihåg så väl hur du följde mig till bussen, den där dagen då allt blev förändrat. Du grät hela vägen. Hela den långa 3km vägen vi gick grät du. Jag ville göra allt för att få dig glad igen men jag kunde inte. Jag är ledsen för det. Likaså hur du grät på flygplatsen när ni åkte. Du hoppade i famnen på mig och kramade om mig länge. Vi båda grät. Varför kommer man alltid ihåg sorgliga stunder? Jag måste skriva något positivt nu.

Det låter nästan som om hon är död när jag skriver det här, usch va hemskt. Nu är det inte så kära vänner. Hon bor bara väldigt väldigt långt ifrån mig.

Jag vill att du ska veta att jag alltid kommer att finnas här för dig. Du kommer alltid vara min enda lillasyster och jag kommer vara din storebror.

Jag saknar dig Olivia. Jag vet att det kommer att dröja innan vi ses igen, men jag hoppas verkligen att det går fort, att det ändå blir snart.

Jag har så fina minnen med dig. Jag kommer aldrig att glömma dom stunderna. Vi har gjort så otroligt mycket och jag är glad över att få ha gjort allt med dig. Du är bäst, och du är min lillasyster.