Jag längtar tillbaka.
Åre, vecka 3. Jag längtar tillbaka dit och jag vet att jag inte är den enda i gänget som gör det. Det var verkligen hur roligt som helst. Party 24-7 hela tiden kändes det som, även om det nu inte var så bokstavligt talet. Men det var fest varje kväll i alla fall och jag vill som sagt tillbaka. Den där känslan man hade efter att man hade kommit hem efter en dags skidåkning och man bara visste att på kvällen så smäller det!
Man gick hem, tog sig något att äta och gick sen och vilade, alternativt tittade på film eller spelade kort. Senare lagades det middag och förkröket kom igång och på dansgolvet (läs vardagsrummet) spelades Pakito - Living on stereo och Moving on video, blandat med Roxette, Fedde le Grand och allas favoritmusik. Det spelades flitigt, men låt mig få säga en sak: Det viktigaste var Pakito precis innan vi gick ut, det såg Jonte till. Oftast precis 2 minuter innan det kom en taxi och hämtade oss eller bara två minuter innan vi gick upp för den långa backen som gick mot Werséns eller Dippan. Taxi blev det till Bygget.
Det finns speciellt en kväll som jag inte kommer att glömma. Jag kommer aldrig glömma den, ihop med Ragge och Jonte. Det var våran kväll, och inte bara våran utan även ett par andras ;) Satan vad roligt vi hade ihop! :) Oförglömligt! Det trodde vi aldrig, eller hur? Vilken grej! Lite pinsamt var det väl på morgonen efter kanske..
En annan kväll var just den sista kvällen, när vi gick till Dippan. Vi kom dit ganska sent. Det var mycket folk men nästan ingen som dansade. Så kunde det ju inte va.. Men det fixade Adam och jag ganska så snart vi kom dit. Upp på scenen! :D Haha, helt galet! Vi fick med oss hela dansgolvet. Det var grymt roligt!
Jag längtar tillbaka.
Man gick hem, tog sig något att äta och gick sen och vilade, alternativt tittade på film eller spelade kort. Senare lagades det middag och förkröket kom igång och på dansgolvet (läs vardagsrummet) spelades Pakito - Living on stereo och Moving on video, blandat med Roxette, Fedde le Grand och allas favoritmusik. Det spelades flitigt, men låt mig få säga en sak: Det viktigaste var Pakito precis innan vi gick ut, det såg Jonte till. Oftast precis 2 minuter innan det kom en taxi och hämtade oss eller bara två minuter innan vi gick upp för den långa backen som gick mot Werséns eller Dippan. Taxi blev det till Bygget.
Det finns speciellt en kväll som jag inte kommer att glömma. Jag kommer aldrig glömma den, ihop med Ragge och Jonte. Det var våran kväll, och inte bara våran utan även ett par andras ;) Satan vad roligt vi hade ihop! :) Oförglömligt! Det trodde vi aldrig, eller hur? Vilken grej! Lite pinsamt var det väl på morgonen efter kanske..
En annan kväll var just den sista kvällen, när vi gick till Dippan. Vi kom dit ganska sent. Det var mycket folk men nästan ingen som dansade. Så kunde det ju inte va.. Men det fixade Adam och jag ganska så snart vi kom dit. Upp på scenen! :D Haha, helt galet! Vi fick med oss hela dansgolvet. Det var grymt roligt!
Jag längtar tillbaka.
Kommentarer
Postat av: Empa
Pakito kan man alltid lita på! ;)
Trackback